jag är faktiskt förvånad över mig själv, men jag blev så tagen av stundens allvar. jag vart med cissi uppe på stallet och "tog farväl" av picasso, dels för att stötta henne, och faktiskt för att få ett avslut själv. det är så jävla svårt att ta farväl, säga hejdå, för man inser nog inte riktigt att det är sista gången man ses, sista jävla gången. det måste vara tufft för min lilla cissikissi, du vet mkt väl att jag är där no matter what. just nu känns det faktiskt ganska tomt inom bara, bara helt nollställd. jag trodde faktiskt inte att det skulle tära på mig, men jag har kommit picceluring närmre det senaste halvåret, och då fattat tyckte. i alla fall, är jag glad att en av våra bästa ridskolehästar genom tiderna, Mister Picasso, nu slipper ha ont, och får vandra vidare, slippa lida. Tänk om man kunnat tacka han för allt han gjort. Den hästen har fan alltid ställt upp, en häst man lärt sig så mycket på, det jag minns mest är dessa hopplektioner när man var helt värdelös på att rida, och bara studsade rundor, knappt hängde med över hindert, visst fan hoppade han ändå. Han måste ha vart en ridlärares drömhäst. Tack picasso!
för övrigt, försov jag mig imorse och missade spanskan. Det gjorde dock inte så mycket då både spanskan och engelskan vart inställda. skönt. Stack till obs med sis, ozzy & casper. Kollade lite klänningar och såhär, hittade en del intressanta things. om jag bara hade pengar, suck. jag längtar till januari, näst efter julafton & nyår. 2010 känner jag på mig kommer bli ett bra år, det bara känns så. med tanke på ett bra år, är vi alla mffare också lovade SM-guld 2010, så inkassera det tack! =)
ikväll ska jag som vanligt bara glo Paradise Hotel. jag börjar bli skrämmande insatt och blev skitlack när Catja körde sån fittig stil mot pötegöte peter. mah, hon e ju den största slynan där i alla fall.
tack och adjö
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar