fick mig nyss ett ganska gott garv, eller kanske inte gott, utan mer ett trött garv. mamma hade ju kiosken idag på stallet som alltid varannan tisdag, och så idag ringde det ett ufo. Denna kvinna hade då hört rykte om att vi på burlövs ryttaförening misshanlade våra hästar. vi lät dem på lektion när dem va halta, och vi hade tydligen spöat en häst med ryggproglem över hinder.
alltså förlåt, men jag kan inte mer än skratta. vilket jävla pucko. för det första, varför ringer man över ett rykte, och inte vågar stå för sin åsikt? för det andra, nej, jag kan intyga på att ingen på burlövs ryttarförening misshandlar någon häst. Ni skulle bara veta hur mycket pengar vi lägger ut på skadade hästar. Visst är vi inne i ett lite kasst flow, och har väldans otur med halta hästar. men så fan heller dem tvingas gå lektion? och hästen med ryggproblem menar hon med all garanti nicki. Nickis rygg var kass, men det visste vi ju knappast om och hon har inte blivit sönderspöad. blir så jävla trött på sånt här. rykten och skit, rykten i allmänhet. ganska troligt att det kommer från någon inom klubben, eller som bara råkat säga att nicki vart skadad i ryggen & att vi har många halta hästar för tillfället. men det är ju bara ren bullshit att vi misshandlar dem. get a life :)
för övrigt, har jag tänkt på en sak länge. att jag är dötrött på att alltid höra att man är känslokall, och typ inte har något hjärta eller känslor. Men nu är det ju såhär, att jag som alla andra människor, har både hjärta och känslor, och dessa känslor mår ingen vidare när man får höra detta dagligen. tänk efter lite, varför tror ni att ni ser det så? antagligen för att jag inte är det, utan att det är ett skydd. jag är en person som inte släpper in människor på livet lätt, och inte snackar känslor ofta. det finns ytterst ytterst få människor som vet allt om mig, tror knappt det finns någon. Jag vet faktiskt inte varför jag har denna mur, att inte visa känslor lätt, människan är dörädd för att bli sårad, och det är med all garanti kanske därför jag inte visar känslor, och gärna eller nästan alltid, skrattar bort allt och åt det mesta.
tack för mig, nu ska jag sluta whina och kolla på desperata hemmafruar med mojjan! ciao
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar