och igår, hade jag ett litet breakdown, som kanske också behövdes. vart icke nöjd efter gårddagens hopplektion och jar blir så depp när jag är hel nöjd, när det känns som att jag bara inte kan få till det och hjälpa hästen precis som jag ska. sen sparkar hästjäveln som fan på mig när jag ska göra vid henne efteråt, hon e riktigt scary shit, och jag har fede stor respekt för henne, hon väger ett antagl snarare typ 400kg mer än mig och kan göra vad fan hon vill med mig. allt bara brast. buäh, visste inte ens själv varför tårarna hälsade på, onödigt var det samtidigt som det var nödvändigt. precis i dem stunderna vill jag bara springa ner till eliza och gömma mig hos henne. även om hon inte är stallets säkerhet, litar jag på henne till 110%. jag kan hennes knappar utan och innantill, vet vad hon tycker om & inte tycker om. en dag ska hon bli min. en dag ska hon slippa ridskola. en dag.
gammal betesbild från 2007? års betesläpp i Dalby

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar